tisdag 24 juni 2014
Jag hade märkt det.
Hur du undvek mig.
Hur du gick förbi mig där jag satt i gräset och låtsades som att du inte såg mig.
Hur ljuset i dina ögon bara hade en liten stump stearin kvar.
Varför blev jag ens förvånad egentligen? Allting dör.
Alla ljus slocknar till sist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Senaste inlägg
Äldre inlägg
Startsida
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar