2016

Det här gjorde jag:

Var en klyscha och tecknade ett gymmedlemskap, fick ett jobb som servitris och jobbade varje helg, blev ihop och gjorde slut med Noah en sista gång, köpte alldeles för många (försvar = mycket billiga) balklänningar, hade konsert med min stora gymnasiearbetes-karusell, köpte min första alldeles egna kontrabas, gick på kul studentfester med dåliga teman, spelade med Karavan på Imagine, roddade för klassens slutproduktion Staden och drömmarna och la cirka all min lediga tid på den, kände att jag höll på att gå in i väggen, såg Seinabo Sey, fyllde 19 år och hade fest med cirkustema, skrev tal dagen innan de skulle framföras på retoriken, grät när farmor dog och sjöng på hennes begravning, gick på inflyttningsfest i Matildas nya studentlägga, blev avskedad från jobbet över telefon och blev lättad, åkte till Paris för att bland annat sjunga i Notre Dame och jag blev kär i staden, såg Timo Räisinen tolka Ted Gärdestad, träffade och började dejta Axel, hade massa konserter med Nova Cantica, åkte till Göteborg och såg Postmodern Jukebox samt hängde där med fap team, blev (äntligen!) vegetarian, gjorde audition till folkhögskolorna Östra Grevie och Bjärnum/Markaryd och blev reserv på båda = fick framtidsångest, gjorde i ren desperation videoaudition till jazzlinjen på S:t Sigfrid (och kom in dagen innan studenten), gick på min alldeles första opera som var Madame Butterfly, hade två olika dansföreställningar med kulturskolan, gick balen och hade en intensiv men kul dag, tog STUDENTEN och hade de bästa 24 timmarna i mitt liv hitintills, åkte till New York med familjen och firade pappas 50-års dag, firade midsommar i simlångsdalen, sommarjobbade med Karavan med att åka runt och spela på 30 olika äldreboenden i Halmstad, kom in på min reservplats till Markaryd och sa hasta la vista till Sigfrid, jobbade när jag kunde (alltså inte så ofta) på Rotundan, öluffade i Grekland med Mette Tilda och Martina och njöt vartenda sekund, spelade med Karavan på Rotundan och Tillsammans, spelade in Karavan i studio, började plugga musikal på ny skola och kände mig som 16 igen, hade avslutningsfest med Rotundan, hade identitetskris och definierade om mig själv och mitt musicerande, fann en stor gnista till dansen, myste med Tilda på tillsammansfestivalen, satte ihop ett luciatåg med andra folkiselever, hade Axel på besök i markaryd, åkte till Köpenhamn och Wallmans med klassen, sjöng på dop för första gången, hade okej skoj på kulturnatten, sjöng på en master class så att folk började gråta, blev fundersam när Axel bestämde sig för att flytta till Berlin, spelade i radio med Karavan, klippte av mig allt (nåja) hår, såg Regina Spektor i köpenhamn, hängde i Berlin med Axel i en vecka, hade kollationering till markaryds stora show vinterrevyn och fick bland annat tilldelat att sjunga i öppningsnumret, spelade på palestinagalan i Halmstad, hade massa fest på internatet, repade tusan inför vinterrevyn, fick jullov, såg Håkan Hellström i Malmö, firade en liten jul, gjorde slut med Axel, agerade ett hemsläp för första gången, njöt av att skriva en lista på allt jag har gjort och reflektera över det. 

 2017 bring it.

Ett år gamla tankar

Vill höra ett "Är något fel?"

För att kunna svara "Oss"

Men du märker inte det

Och jag orkar inte bryta

Bryta isen, bryta hjärtan, bryta oss

Saker som kan vara underhållande:

- klippa håret kort och försöka överraska mamma och pappa med ens nya look (mormor spoilade)

- kolla igenom hans nya tjejs instagram och datera när var hur allting skedde mellan dem samt hur hon är (en kvinnlig version av honom)

- studera paradise hotel och upptäcka det typ 3 år försent

Saker som stör mig:

- min förmåga att överanalysera och dra slutsatser på tunna tunna spår

- när folk inte anstränger sig för att låta trevliga över internetz

- att jag fortfarande tänker på honom trots att jag AVSKYR hans manssviniga sätt och egentligen allt med honom förutom hans utseende

Likgiltighet/vem fan vet

När folk frågar hur vi träffades ljuger jag. 

Eller ja.

Framhäver icke-sanningen.

Jag säger något lättsamt men ändå film-kärleks-rosigt om hur vi båda var musiker i samma begränsade musik-stad och "stötte på" varandra, trots att de enda orden vi möjligtvis utbytte var hej.

Sen så berättar jag att jag var på en bar med mina bandkompisar efter en musiktävling och du kom fram och bjöd på shots och sen skojjar jag alltid och säger "och sen var det kärlek!" fastän jag egentligen tyckte du var ganska knepig och stel då. Jag brukar nämna lite hastigt att du skrev till mig på facebook och jag blev smickrad men brukar utelämna att jag blev förvånad av det, för du är ju fem år äldre än mig och jag har ju a-l-d-r-i-g varit med om uppmärksamhet från så äldre människa förut. Sen säger jag att vi gick på dejt på samma bar, och sen säger jag att det blev flera dejter sen så brukar jag dra till med typ "och nu är vi här!" Eller "och sen ledde det ena till det andra he he!" fastän jag är asförvirrad över hur allting blev egentligen.

Jag gick sista terminen i trean. Skolan skulle avslutas, framtiden skulle fixas och vänskaper skulle bevaras. Sen halkade han in där och jag var kärlekslös och lite tom vilket jag tror att han också var. 

Och jag som tydligen alltid behöver vara ihop eller vara två med någon bara gick med på det. Så nu är det vi tydligen. Eller ja, jag vet ju att vi är ihop. Efter att jag frågade honom om vi var det när vi åt burgare ihop, jag vet ytterst romantiskt. Som att fria när man sitter på toaletten. Jag vet inte, jag känner mig kanske lite maktlös i det här. Som att det var en deal som skrevs på bakom min rygg utan att jag hann känna efter. Och att vi kanske inte hinner med det. Jag får alltid gå hem som ett hemsläp dagen efter vi sovit över för han ska iväg på sina miljoner uppdrag. Som en katt som blir lite pussad på emellanåt och sen blir utsläppt i den kalla natten. 

Det är som att vi hoppade över hela flört-perioden och gick direkt till varit-gifta-i-40-år-ligger-1-gång-i-månaden-älskar-hunden-mer-än-varandra-stadiet och nu är vi där. 

Men så kan man ju inte säga när folk frågar. 

Ordlös

Medlidande/medverkande/medskapare

Vi var en sommarromans

Som höll på lite för länge

Vi hade inte en chans

Han var som cement

En yta för hård för att knackas isär

Men ibland sipprade små fragment 

Ut genom sprickorna här och där

Fragment som gav mig en aning till svar

Fragment som fick mig att stanna kvar

Men snart fanns det inte mycket kvar att hämta

Eller ge ifrån sig heller för den delen

Sprang bakom dig för att sedan stanna, inse och flämta

Att det är något annat som är grunden till felen

För om man inte vet vem man själv är

Är det omöjligt att veta något annat

När allting under huden är misär

Där klockorna och självkänslan har avstannat

För om man inte klarar av sitt jag

Blivit av med nästan alla famnar

Är det inte konstigt att man väljer att vara svinfull sju dagar i rad 

För att få vara någon annan och se vart man hamnar

Vi var en sommarromans

Som höll på lite för länge

Kampen är fortfarande hans

Och jag tycker så jävla synd om honom. 

Listar.

Saker jag tycker om:

- Min take away-kaffemugg

- Ödmjukhet

- Fingertoppskänsla

- Folk som svarar på messenger kvickt

- Att ha ett paket havredryck med chokladsmak i kylen på skolan

- Axel

- Brygga kaffe enbart till mig själv. 3 kaffemått till en malin-kaffekopp

Saker jag tycker mindre om:

- Förhastade slutsatser grundat på oklara besked

- Nationella prov runt slutkonsert

- Folk som inte känner något ansvarstagande

- Att min sånglärare påpekade fem gånger under sånglektionen att jag sjunger med för mycket luft

Saker jag tycker är sorgligt:

- När en människas vänskapsband till andra främst bygger på byta ansikte-filtret på snapchat

- Köttindustrin och att jag inte vågar berätta för mina föräldrar att jag vill bli vegetarian

Saker som skrämmer mig:

- Att inte komma in på någon folkhögskola

- Vad jag skulle tvingas göra om ovanstående innefattar

En stund på jorden.

Jag tar på mig den blåa ylleklänningen, den som jag hade i julas som du berömde mig för. Jag trär på mig det långa halsbandet med handmålade blommor, det som du pillade på när vi besökte dig på sjukhuset. Du hade ont, ojade dig och blev blekare. Jag kammade ditt bleka rufsiga hår och jag tror att du njöt lite. 

Jag sitter på ditt golv och kollar igenom ett fotoalbum. Jag fotograferar de fina fotona och vill spara dem för alltid. Du berättar alla anekdoter: färden hit från ditt kalla Finland under kriget, din nya familj som kom att bli den du kände dig mest hemma med, ditt arbete som biträde i mjölkaffären på 50-talet, mötet med farfar på dansbanan och hur du några decennier senare slängde ut honom efter otaliga otroheter. Jag lyssnar febrilt och vill spara allt du säger.

Jag går fram och ställer mig jämte dig där du vilar. Jag har på mig min blåa ylleklänning trots att det snart är vår och för varmt att ha på sig sånt. Jag får blunda för att inte brista när jag ser hur mina släktingar ständigt torkar ansiktet från okontrollerade känslor. Jag sjunger hur underbart det är att ha varit en stund på jorden, och hur jag var nära, nära, hur jag var där. Vi alla var där. 

Sov gott min fina finska lilla farmor. 

You're just a line in a song

Fan fan fanf an fan fan fan fanf anf anf a fnsn fan fnaf naf an dnsf fan fanfanf anf fan FAN!!!!!!!! 

You had me put in the corner caught up

I said not "Go away" that night. Ah!

Our sad love the alarm went, off

It was so clear to me

You can't love a dinosaur

then you love will get dry

Gotta try and keep my soul alive

I gotta shove some bones down my throat

Don't forget see how i came out

Alive on the other side

Oh! Aha!

Ah oh! Aha!

I'm still alive

Tick tock tick tock

Love is a clock

Tick tock tick tock

Feel my heart run away

Oh! Aha!

Ah oh! Aha!

I'm still alive

Leave my mind for good!!!

I am no border line

and I'm still alive

(She is still alive)

Kom hit

Håll om mig

Jag har så mycket känslor till övers

Känslor och omtanke jag kan ge till vemsomhelst

Låt mig hålla om dig

Vem du nu än är

Kom hit 

Låt mig ha något att hålla kärt

Ruta ett

Det känns som ett annat liv, en helt annan verklighet, som det skedde i en dröm och nu ska man väckas upp och inse att det egentligen inte hände

Att hitta de svåruttalade orden i någon annans historia

"Att det alltid var jag som fanns där, tillgänglig, och bekräftade att han betydde något medan han själv kunde ägna sig åt viktigare saker. Han visste ju att han hade mig, han behövde inte underhålla vår relation för det gjorde jag så bra för oss båda. Jag blev den jobbiga, efterhängsna och kontrollerande tjejen och han blev den överseende men ofta upptagna pojkvännen.

Jag minns att jag hade dåligt samvete för att jag alltid var så tjejigt jobbig och ville ha närhet och kärlek medan han alltid var känslomässigt fri att göra andra saker. Jag ville ju också vara så! Jag ville också vara den som blev uppringd men var för upptagen med annat för att ha tid att prata, också vara den som var tillräckligt oberoende för att inte höra av sig på en vecka. Ibland försökte jag att inte ringa och vänta på att han skulle göra det men då blev det liksom inte av. Det var jag som hade hamnat i den rollen, det var jag som drev relationen. Han hade lutat sig tillbaka. Var väl medveten om att jag skulle ta initiativ nog för oss båda.

Vad jag kan ångra såhär i efterhand var att jag inte ställde mer krav. Eller, snarare att jag inte ställde rätt krav. Jag krävde att han skulle visa sin kärlek genom uppoffringar, genom fysisk närvaro och att hålla om mig medan jag grät. Men det jag egentligen ville ha var något annat. Jag är ledsen att jag inte kunde se det här innan och sluta jaga efter något jag ändå aldrig kunde få. För vad jag ville ha var ömsesidighet, gemensamt ansvarstagande för relationen och för varandra. Vad jag ville ha var att han skulle fråga ”hur är det” när jag ringde och frågade om han ville vara med mig även om han inte kunde träffa mig just då. Att han kunde visa att han brydde sig om mig mer än att bara ge mig exakt vad som krävdes. Men framförallt: att han också kunde visa att han behövde mig. För visst behöver man kärlek, men nog är det bekvämt när den kommer utan att man behöver be om den. Och varför vara ihop med någon man inte behöver?

Jag önskar att jag hade kunnat formulera allt detta, det som ständigt gnagde någonstans i bakhuvudet men jag inte kunde sätta ord på. Att jag hade kunnat förklara att det som spelar roll är inte exakt hur många timmar i veckan vi har tillsammans utan att jag kan känna att jag inte behöver jaga. Att du finns där för mig, inte alltid fysiskt men känslomässigt. Att du bryr dig om mig, inte bara för att jag är din flickvän och man måste trösta sin flickvän när hon ber om det utan för att man bryr sig om personer man älskar. För du älskar väl mig?

För att alltid behöva be om det som egentligen är själva grunden i ett förhållande, alltså omtanke och kärlek, är smärtsamt. Bedjandet i sig är förnedrande och att sedan få ett nej är än värre. Att ständigt känna att en person man borde kunna förvänta sig kärlek och omtanke av gör bara precis det hen måste göra men inte mer är smärtsamt. Man känner sig inte älskad, man känner sig som någons självmordsbenägna, jobbiga vän. Den som man pratar med precis så länge som det tar att försäkra sig om att det är okej, men som man aldrig hör av sig till själv för den dos man får redan som det är är mer än nog."

"Jag har tänkt på det men visste inte hur jag skulle göra" 

Okej men då har vi i ett dåligt förhållande och håller masken.

Tittar inte varandra i ögonen i mer än 5 sekunder

Undviker varandra helst 

Orkar inte med varandra

Hör inte av varandra på fritiden

Kanske träffas en gång i veckan och får utlopp för kroppsliga viljor

Alla andra viljor är avdomnade, avtrubbade, avbrutna mitt i en mening

"Vet inte hur jag skulle göra" 

Men vilken tur då att jag ordnade upp det.

Det som vi har redan hade gjort, outtalat.

Idag gjorde jag slut. Eller vi gjorde slut. Eller jag tog upp det och han höll med. 

Vi har "tappat gnistan" som han uttryckte och det är väl sant men jag skulle väl inte säga att den är tappad utan snarare gömd bakom hans okänsliga sett, stora ego och grabbiga stolthet. 

Jag trodde jag skulle skaka om hans värld en aning men jag var tydligen bara en liten fis. 

Det är väl det som gör ondast just nu, att jag inte gjorde någon skillnad eller betydde särskilt mycket för honom. 

Håller på att få halsfluss. Det har svider i halsen.

Känner även svid i hjärtat. Hjärtfluss kanske.

Försoning

Vad jag ska älska, Kristina

They made a statue of us

And they put it on the mountain tops

The tourist come and stare at us

Blow bubbles with their gums

Take photographs have fun

Have fun

They'll name a city after us

And later say it's all our fault

Then they give us a talking to

'Cause they got years of experience

They made a statue of us

Our noses began to rust

Förlåt för att det gör så ont i dig

Jag ser det även fast du försöker dölja det 

Förlåt för att jag är den som orsakar det

- Och du, Malin?

- Ah?

- Du är en underbar människa

- Detsamma, du

Han säger ju ingenting

Här kommer jag med hjärtat i handen

He loves me

Nedbäddad i soffan

Berusad

Ditt ansikte smeker mitt

"Förlåt för att jag blev så full"

"Det gör inget"

Är dåsig

Njuter

"Du är så vacker" sa han

Alla sover

Våra rödvinstorra munnar möts

Frågar oss själva vad som händer samtidigt som vi smickrar varandra 

"Du har fått hår på bröstet. Du känns så vuxen"

Vi håller hand under filten

"Det känns som jag är 14 igen"

Fnissar

Somnar

Malin, man äter och skiter inte på samma ställe

Hej tomtegubbar slår i glasen

Julen innebär lite för många släktkalas

Ena sidan bråkar om politik

Andra sidan bråkar om vårdnaden av farmor

Kusin sällskapar vid ungdomsbordet trots den för mig förvånatsvärt höga åldern 29

I mitten av en lång berättelse nämner hon i förbifarten att hon och pojkvännen ska skaffa barn 

Hon lyser och skrattar och bubblar

Förvånas av att hon är så vuxen

Förvånas av att jag aldrig märkt att hon är så fantastisk

"Har du någon pojkvän nu?"

"Nej, det var ett tag sen"

"Vem var senast?"

"Amen du vet han som jag gick i samma klass som"

"Jaha oj, hur är det nu?"

"Jomen det är väl okej"

"Ja för jag minns när jag gick på högskolan så var det en tjej i min klass som blev tillsammans med en kille. Han var en jäkla skithög och behandlade henne ganska illa, blev ihop och gjorde slut lite vartannat. Sen gjorde de slut för gott och hon var helt förkrossad. Då bodde vi alla i studentkorridor, och hon började kolla film med en annan klasskamrat, och jag visste redan då att det skulle sluta illa. Hon blev kär i honom och han i henne, och då blev ju den här första killen supersvartsjuk. Och så satt man där i mitten och bara såg hur all drama pågick runtomkring sig. Nej jag säger det Malin, man äter och skiter inte på samma ställe!"

Och låt oss lustiga vara

Till jultomten

Vill ha en pojkvän i julklapp

Terapi

"Jag tycker om att åka buss länge"

Alla nickar instämmande

Ensamma tillsammans 

Gamla minnen, dyker upp

Gamla minnen, upprör

Tillåter mig att känna 

Min hand blir blöt efter den nuddat mitt ansikte

Kloka ord

Kloka infallsvinklar 

Kurerar, stärker 

Blir kurerad 

Stärks 

Tack tack tack

För att ni ser till att jag inte drunknar

I hjärnans sorl 

Det är ju för konsten 

Svänger flänger hänger bänger

Du har en ledsen aura

Det är omöjligt att undgå

Tänk om din kropp smakar likadant som förr

It's been a long time since before I've been touched

Now I'm getting touched all the time

And it's only a matter of whom

And it's only a matter of when

Lyssnar endast på Regina Spektor 

Hon sätter ord på allting jag inte visste jag kände

Jag är ett deltids-känslovrak 

Jag vill bara ha något med någon

Skickar strålar genom din axel med mitt finger

Som bara just råkar röra dig

När du bara just råkar sitta nära mig 

Vet inte om mitt hjärta slår hårdare för dig eller för närheten

Mörkret trycks undan av solsken

Så har det alltid varit

Min sol skiner inte lika starkt 

Som den gjorde

Kanske är de för bländade av andra solar för att se

För vem tänker egentligen på höstens rusk när man är mitt i sommarn

I skuggan av en facebookchatt

Skriver suddar skriver suddar

Beslutar mig för "Hej hej!"

Får svar några timmar senare

Tjuter och slår volter 

Shit shit shit vad ska jag säga 

Försöker låta intressant

Han är så entusiastisk

Skriver dubbla utropstecken

Oj vad några få tecken kan göra en till en osäker fnittrig tonårsflicka

"Ska nana nu men vi hörs!!"

Hör 

av 

mig 

då