måndag 23 juni 2014

Vill bete mig som normalt
Men ingenting är det
Vill kunna möta din blick
Men är rädd
Rädd för att börja hoppas
Rädd för att börja längta
Rädd för att börja sakna
Så jag viker hellre undan den

Jag har gjort dig till cement
För det är någonting det inte går att ha känslor till
Jag har kapslat in dig i minnena
Då du var som bäst


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar