Som höll på lite för länge
Vi hade inte en chans
Han var som cement
En yta för hård för att knackas isär
Men ibland sipprade små fragment
Ut genom sprickorna här och där
Fragment som gav mig en aning till svar
Fragment som fick mig att stanna kvar
Men snart fanns det inte mycket kvar att hämta
Eller ge ifrån sig heller för den delen
Sprang bakom dig för att sedan stanna, inse och flämta
Att det är något annat som är grunden till felen
För om man inte vet vem man själv är
Är det omöjligt att veta något annat
När allting under huden är misär
Där klockorna och självkänslan har avstannat
För om man inte klarar av sitt jag
Blivit av med nästan alla famnar
Är det inte konstigt att man väljer att vara svinfull sju dagar i rad
För att få vara någon annan och se vart man hamnar
Vi var en sommarromans
Som höll på lite för länge
Kampen är fortfarande hans
Och jag tycker så jävla synd om honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar