hittade inlägget på telefonen, HEHE

Jag blir så frustrerad på mig själv när jag sitter här och läser igenom mina gamla blogginlägg. Att jag blir så osäker och larvig att jag klämmer in ett skämmigt och ursäktande "hehe" och inte kan stå för vad jag skriver.

Jag tror det beror lite på respons. När man till exempel sitter där på den jäkla blå/vita ansiktsboken och skriver någonting och känner sig superlustig, kan man få respons rätt fort. Men här på bloggen har man bara en liten ynka "reaktioner"-ruta, och min ekar oftast tomt. Då kryper lilla osäkra 10-åriga Malin fram, tittar upp över kanten och tänker vad som egentligen orsakar detta. Även jag kan komma på migsjälv med att sitta och snåla med gillningar, fega ur när jag tänker att jag ska ge en komplimang till någon som man inte känner så väl och annat.

Men det jag vill komma fram till är iallafall är att vi är nog helt enkelt lite dåliga på att ge varandra respons, uppmuntring och komplimanger, när man faktiskt tycker och känner det. Det är bra för alla och man blir glad, win-win liksom.